Genus. Eller ”Är medicinsk vetenskap verkligen vetenskap” ?

Som jag skrivit tidigare så blir forskning inte dålig bara för att någon utanför fältet finner de lustig. Läs gärna det inlägget innan du läser det här.

Och ett par ord om referenser: Texten igenom länkar jag direkt till mina källor på nätet. Eftersom nätet har en tendens att förändras lägger jag också till en referenslista nederst, där det står exakt vilka källor jag använt. För de som gillar eftersök.

När en debatt kring genusvetenskap med jämna mellanrum blossar upp så sker den enligt följande formel: någon hittar en anslagsansökan, avhandling eller helt enkelt körsbärsplockar några C-uppsatser och/eller avhandlingar och sedan bestämmer sig sedan för att det här med genusvetenskap är ju bara skratteretande helt enkelt för att… tja anslagsansökan/uppsatsen/avhandlingen talar för sig själv.

För att ta några exempel på vad jag menar.

Genustrumpeten. År 2009 började ett utdrag ur en ansökan som beviljats anslag från Vetenskapsrådet (den statliga finansiären av framförallt grundforskning) cirkulera som kedjebrev på visa naturvetenskapliga institutioner, däribland den där jag vistades. Anlagsansökan gällde ett post doc-projekt inom musikvetenskap, där forskaren ifråga ville studera trumpeten ur genusperspektiv. Matematikern Tanja Bergkvist skrev sedemera ihop en debattartikel om saken (1), och gjorde viss karriär på att debattera det hon kallade ”genusvansinnet”.

Inga argument presenterades kring varför det var så skandalöst att detta projekt fick anslag, varken i Bergkvists debattartikel eller från den professor som skadeglatt visade upp kedjebrevet för mig. Istället upprepades bara anslagsansökan talar för sig själv. Som ett mantra. Genustrumpeten dyker sedan dess upp med jämna mellanrum som bevis på hur galen genusvetenskapen är, argumenten lyser dock alltjämt med sin frånvaro.
Att forskaren ifråga skrev sin avhandling om Trumpeten som soloinstrument i konstmusik i Europa sedan 1900 med särskild hänvisning till utvecklingen sedan 1980 (2) var det ingen som nämnde, först när hon använde sig av genusperspektiv blev det problem.

Förra året var det dags för en avhandling om genus och tågresande att hamna i stupstocken (3) Huruvida avhandlingen höll vetenskaplig kvalitet eller ej tänker jag här inte diskutera djupare, eftersom jag inte läst den, och jag inte vill uttala mig om sådant jag inte läst. (Eller okej då. Utifrån de enstaka stycken jag skummat ställer jag mig frågande till personens metodologi, och jag anser att hon drar allt för vida slutsatser kring hur personerna hon möter tänker och tycker).

Men det intressanta är igen hur avhandlingen diskuterades. Först hånades avhandlingen på twitter. Ni kan själva se argumentationen nedan. Observera särskilt hur  frågan ”vad är det som är så hemskt med hennes avhandling bemöttes?” med ”MEN ANDREAS”.

Men andreas

motfråga

Ej läst

Sedan skrev Susanna Mannelin en krönika i Göteborgsposten (4), där hon sågade avhandlingen på oklara grunder. Var det metodologin? Var det slutsatserna? Ingen vet. Det enda vi vet är att Mannelin för att driva hem sin tes åteger citat på ett ytterst fult sätt (5).

I Vetenskap och Folkbildnings grupp på facebook har denna avhandling avhandlats (jag vägrar använda ordet diskuterats) ett antal gånger. I en majoritet av fallen har de som postar inte länkat till avhandlingen utan till ett blogginlägg med rubriken “är tågstationer patriarkatets knytpunkt”. Ordet patriarkat nämns inte ens i avhandlingen…

Det finns gott om andra exempel. Rebecca Weidmo Uvell skrev ett blogginlägg (6) där hon upprörs över att genusvetare granskar sagor och filmer (med tanke på att såväl litteraturvetenskap som filmvetenskap är etablerade forskningsfält och lärs ut vid flertalet universitet och högskolor kan jag inte se några konstigheter), Johan Ingerö skriver kolumn  (7) där han sprider vidare vandringssägner (8) som är så knäppa att de faller på sin egen orimlighet och tidningen Barometern gör samma sak (9).

Varje gång genusvetenskap diskuteras tackar jag min stjärna för att jag är molekylärbiolog och inte genusvetare. För  om man bara vill så kan man granska den biomedicinska vetenskapen på exakt samma sätt.

Forskning som för en utomstående ter sig rolig? Tja, vad sägs om forskare vill klona en mammut (10), DNA-forskning på hund (11),  forskare som vill odla fram den perfekta jästen och därför provar öl (12), och brännskadade som behandlas med avföring (13).

Current biology

Just gonna leave this one here

Anslagsansökningar som ”talar för sig själva”? Tja, vad sägs om Membranproteinets Enzymologi , Molekylära studier av DNA reparation och byte av parningstyper hos knoppningsjäst eller Genetisk och hormonell reglering för pigmentering hos fåglar(14).

Galningar inom fältet som ger ordet “ovetenskapligt” ett ansikte? Tja, vi har ju allas vår Macchiarini (15) t ex. Och Woo Suk Hwang, som lögnaktigt påstod att han framställt stamceller från klonade, mänskliga embryon (16). Eller varför inte den här lokala kändisen från Uppsala Universitet (17)? (Avhandlingen som omskrivs i sista länken  handlade för övrigt om ”kräftdjurens immunologi”. Hörde jag ett ”Ämnet talar för sig själv”. Nähä, f’låt fel fält)!

I likhet med Moria von Wright har också det medicinska fältet en rektor som gör bort sig totalt (18). Eller f’låt, vi har TVÅ rektorer som gjort bort sig totalt (19). När det gällde Hamsten/Wallberg så hade deras fail till dödlig utgång. Exakt vad Moira von Wrights kunskapssyn (20) har haft för praktiska konsekvenser har jag inte fått klart för mig, eftersom de som drar upp hennes uttalanden aldrig kommer längre än till just vad som stod i hennes utredning. Inte ett ord om effekt i praktiken.

Problem med vetenskaplighet inom fältet? Hoho! Vi kan väl säga såhär, om man har missat de enorma problem med replikerbarhet inom biomedicinsk vetenskap -ja, då har man legat under en sten (21, 22 och lite populärvetenskap från Slate (23)).

Observera nu. Som fd forskarstuderande inom biomedicin är jag ju såklart medveten om nyttan och vikten av de ”löjliga” studier jag länkade ovan. Jag står också upp för att kunskap har ett värde i sig. Jag förstår också att man inte kan döma ut ett helt fält på grund av enskilda individer som forskningsfuskar och beter sig oetiskt. Nej, inte ens om dessa individer varit rektorer för en ansedd medicinsk högskola. Och jag anser såklart inte heller att det faktum att biomedicinsk forskning har problem vare sig är ett skäl att sprida vandringssägner eller ropa på ett stopp för den akademiska friheten.

Min poäng är att om man bara vill så kan diskutera den biomedicinska vetenskapen på precis samma slarviga sätt som man diskuterar genusvetenskap. Men det är det ingen ledarskribent, debattör, glad snubbe på internet eller någon annan som vill. Av någon underlig anledning. För det kan väl inte vara så att man har större problem med genus än med dålig forskning?

  1. Debattartikel i SvD 28 februari 2009. ”Vetenskap eller galenskap?”. Tanja Bergkvist. Länk
  2. Verena Jakobsen Barth, Die Trompete als Soloinstrument in der Kunstmusik Europas seit 1900 mit besonderer Berücksichtigung der Entwicklung ab 1980 am Beispiel der Solisten Håkan Hardenberger, Ole Edvard Antonsen und Reinhold Friedrich, Göteborgs universitet 2007
  3. Ann-Charlotte Gilboa Runnvik, Rum, rytm och resande Genusperspektiv på järnvägsstationer, Linköpings Universitet 2014
  4. Susanna Mannelin, Urspårad genusvetenskap, Krönika i Göteborgsposten 26 juni 2015
  5. Charlotte Vainio (dokorand i genushistoria), Det är inte en medborgerlig rättighet att förstå genusvetenskapliga avhandlingar, blogginlägg på bloggen Charlottehitochdit.wordpress.com, 29 juni 2015
  6. Rebecca Weidmo Uvell, Genus, Amen, blogginlägg på egen blogg 20 juni 2016
  7. Johan Ingerö, Hur går det för Norge utan genusvetenskap, ledare i SvD 6 december 2011
  8. Gästinlägg av mig själv på bloggen Skepchick 31 oktober 2011. Den chockerande sanningen om norsk genusvetenskap
  9. Dags att avskaffa genusflummet. Ledare i Barometern 13 juli 2012
  10. ”Mammuten kommer att återuppstå”, SVT Nyheter 31 maj 2013
  11. ”Samspel avgörande när varg blev hund” KTHs hemsida/Forskning/Forskningsnyheter 9 mars 2016
  12. Ewen Callaway, Tapping genetics for better beer, Nature/News feature 26 juli 2016
  13. Per Snaprud, Brännskadade behandlas med avföring, Forskning och Framsteg 2015-12-18
  14. Samtliga exempel är hämtade från excelfilen över beviljade bidrag från Vetenskapsrådet inom Natur och Teknik 2015. Kan laddas ned här.
  15. Wikipedias artikel om Paolo Macchiarini
  16. Nature’s specialsida med samlade artiklar om Woo Suk Hwang
  17. Åke Spross, Fuskavhandling dras tillbaka, Uppsala Nya Tidning 17 maj 2016
  18. Michael Lövtrup, Hamsten höll tyst om att operationerna inte fungerade, Läkartidningen, 2016-02
  19. Karin Bergqvist, Elisabet Ohlin, Harriet Wallberg får gå, Läkartidningen 2016-09-05
  20. Henrik Höjer, Vetenskapskritisk rektor, Forskning & Framsteg 2010-05-04
  21. C. Glenn Begley & Lee M. Ellis, Drug development: Raise standards for preclinical cancer research, Nature 483, 531–533 (29 March 2012) doi:10.1038/483531a Published online 28 March 2012
  22. Paul E. Smaldino, Richard McElreath, The natural selection of bad science, Royal Society Open Science, .
  23. Daniel Engber, Cancer Research Is Broken, Slate.com
Annonser